Christer Karlssons blogg

Jag fortsätter att skriva lite om att uppleva Guds vägledning i livet. Ibland har vi för bråttom när det gäller att fatta viktiga och avgörande beslut. Detta kan föra med sig att vi hamnar där vi inte skulle vara. Du känner till berättelsen, i 1 Mosebok 16, om Abraham och Sara som längtade efter det barn som Gud lovat dem. När svaret dröjde försökte de lösa problemet genom att Hagar, Saras tjänstekvinna blev "stand in" för Sara. En son föddes, men det var inte löftessonen. Isak föddes flera år senare av Sara som då var 90 år gammal. Ett rent under, med andra ord. Jag har erfarenheten av att smicker och påtryckningar från andra fick mig att fatta ett felaktigt beslut angående en tjänst. Jag frågade aldrig om Herrens vilja och konsekvensen av detta blev dyrköpt. Under veckor var jag i bön och ropade om Guds förlåtelse för mitt agerande.  Jag minns stunden då jag upplevde hur Herren visade mig vägen tillbaka in i sin plan för mig. Gud var barmhärtig mot mig. Sådan är vår Gud, gå

  Kanske blev du provocerad om du läste mitt förra inlägg. Det var faktiskt det jag ville. Kan Gud verkligen tala till oss på det viset som jag berättade om? Till vilka talar han till i så fall? Om du tänker på att vi som följer Jesus och är födda på nytt och har Guds Ande i oss, så borde det inte vara omöjligt att ibland höra Gud tala till oss. Vi kanske inte hör en röst, men upplever en tanke eller en känsla. Kanske en maning att ringa ett samtal eller att be för någon. Kanske får du en känsla att du ska reda upp en trasig relation, be om förlåtelse.  För några år sedan fick jag en inre maning att åka till Asecs i Jönköping och gå in i en speciell affär. Konstigt tänkte jag. Jag åkte i alla fall. När jag gick där i affären och undrade varför jag skulle vara där dök plötsligt en god vän upp. Han hade nyligen drabbats av sorg. Vi fick ett gott samtal och jag tror att jag fick bli till hjälp för honom. Kanske har du en liknande upplevelse? Att Gud talar till oss gör oss inte perfekta. I

  Jag har bloggat från och till sedan 2016. Det började med att jag hade undervisning i en församling om de olika Tjänstegåvorna och kände att jag ville ge möjligheter till intresserade att få det jag sagt också i skrift. Jag kallade bloggen för Fånga Vinden och hade ett tag ganska många följare genom att jag hade en Facebokgrupp där jag delade länkar till bloggen. Jag lade så småningom ner bloggen och tänkte att nu sätter jag punkt för detta. Men efter ett tag, när jag var ute på en promenad, upplevde jag i mitt inre att Herren manade mig till att fortsätta att blogga. Jag hade alla möjliga invändningar och försökte slingra mig. Men denna maning fortsatte och kom gång på gång. Jag startade en blogg igen, men det blev halvhjärtat och jag hade svårt att hitta något direkt att skriva om. Då kom en ny uppmaning till mig om att jag ska skriva om den helige Ande och hans verk i och genom oss. Jag sa då till Herren. Det finns ju så många andra som kan göra detta bättre än jag. Herren höll me

  Det är nu ett tag sedan jag skrev här på bloggen. Jag bestämde mig för att ligga lågt med sociala medier och med bloggen under ett tag. Jag har också valt att inte predika under december och januari månader. Istället har jag läst och funderat mycket och umgåtts med familjen. Jag har funderat en hel del över vad bön är och vad Jesus säger om tro. Vissa dagar har jag varit så välsignad andra dagar har jag känt förtvivlan och ledsnad över uteblivna bönesvar och bristen på tro i mitt liv. Jesusorden till sina lärjungar: "Så lite tro ni har" i Matteus 8:26 har ringt inom mig och har utmanat mig.  Jag har fått mycket hjälp i denna process genom att läsa Richard Fosters böcker Bön - När törsten möter källan och Vägar till glädje. Dessa böcker har gett mig ny inspiration och vägledning. Det är för övrigt två böcker som jag varmt vill rekommendera. Ett bibelord har hjälpt mig att ta nya tag,  Bed och ni skall få, sök och ni skall finna, bulta och dörren skall öppnas för er. Ty var

Böneskolan i Pingstkyrkan, Vrigstad den 8 november 2023 Gemensam bön kan handla om många olika former. Med familjen eller med vänner och församling.   Jag har flera olika bönevänner som jag möter relativt regelbundet. Ett par som Ingegerd och jag möter tillsammans ungefär  varannan vecka, vi fikar och beder tillsammans. Ett tag gick jag med en vän på långpromenader och då bad vi utmed vägen. En pastor som jag möter regelbundet på Arken i Värnamo, vi fikar och går sedan in i andaktsrummet och ber tillsammans. En bönegrupp för män som samlas 1 gång i månaden i Jönköping.   Man kan be på arbetsplatsen/i skolan, lunchen/fikarasten. I Kyrkan eller församlingen.   Jag kommer att tala mest om den gemensamma bönen i församlingen, men mycket kan också tillämpas på andra situationer. Jag kommer också att dela en del erfarenheter. Jag gör det inte för att framhäva mig själv utan för att ge exempel som kanske kan inspirera.   ”alla dessa höll endräktigt ut i bön” Apg 1:14, ”De höl

  https://christersresa.blogspot.com/ Under hösten har min fru och jag besökt vår son och hans fru som bor i Cordoba i Argentina. Jag har skrivit om vad vi varit med om. Vi har gjort flera resor runt om i landet. Träffat många underbara människor.