Christer Karlssons blogg

 Redan i Bibelns början, i 1 Mos 1:2, finns Guds Ande omnämnd. Han var med när universum kom till, när jorden skapades. Andens närvaro vilade över allt. Guds närvaro är ett genomgående tema i hela Bibeln. Från det första sida, till den sista. Den helige Ande nämns inte vid namn fler gånger i 1 Mosebok. Men vi kan läsa om att Anden var aktiv i olika människors liv, låt mig ta tre exempel:  Hanok,  vandrade med Gud i 300 år, sedan tog Gud hem honom. 1 Mos 5:33, 24. Noa, vandrade med Gud, han var en rättfärdig man och fullkomlig bland sina samtida. Noa och hans familj räddades undan floden. 1 Mos 6:9, 7:1,7. Abram,  (Abraham) Gud talade till Abram och kallade honom att gå ut ur sitt land och bege sig till ett annat land. 1 Mos 12:1 Jag uppfattar det så att Gud umgicks med Hanok, Noa och Abram genom den helige Andes närvaro i deras liv. Det står inte något om att Gud visade sig för dem, men att han talade till dem. (Jag kan naturligtvis ha fel, det kan ha varit en synlig gemenskap.)  Kan

Den helige Ande är nog den mest  försummade  och mest ignorerade personen i treenigheten. Inte ens under pingsthelgen så uppmärksammas han i en del församlingar, utan istället fokuserar man bara på naturen, blommorna, fåglarna och sommaren.  Ändå är det genom den helige Ande som Gud är verksam här på jorden idag. Det är genom den helige Andes verk som vi får möta Jesus, bli omvända och få nytt liv. Det är genom Andens hjälp som vi kan höra Gud tala till oss när vi läser Bibeln. Det är genom Andens hjälp som vi kan be efter Guds vilja. Och det är på grund av Andens närvaro här på jorden som församlingen existerar idag. Många tänker sig den helige Ande bara som en kraft, men inte som en person.  Men Anden är en person.   Han är en den tredje personen i treenigheten. Han är Gud, lika mycket som Fadern och Sonen.  Den helige Ande har varit aktiv här på jorden ända sedan skapelsens morgon. Han verkade genom profeterna, kungarna och genom andra personer. Jag ska stanna inför detta i nästa av

  För sju år sedan, när jag just gått i pension, upplevde jag en stark känsla i mitt inre att starta en blogg om den helige Ande. Att göra en blogg var något helt nytt och ovant för mig, men jag kom inte ifrån denna känsla. Jag vet att det var Herren som manade mig till detta. Jag kallade då bloggen för ”Fånga Vinden”. För ungefär 6 månader sedan slutade jag att blogga och har bara sedan dess haft en personlig blogg där jag delar reflektioner om personliga saker och om det som händer. Jag använder mig nu av samma blogg för ett nytt syfte. Under den senaste tiden har samma maning och starka känsla, som jag upplevde för sju år sedan, kommit tillbaka, med kraft och jag kommer inte undan. Själv tycker jag att det finns många och mycket duktigare förkunnare och bloggare än vad jag är, så jag behövs inte. Men tydligen tycker Herren annorlunda. Jag behövs också. Därför kommer maningen gång på gång att starta upp igen. Jag kommer helt enkelt inte undan. Inriktningen är klar, bloggen skall hand

  Men Jabes var mer ansedd än sina bröder. Hans mor gav honom namnet Jabes, för jag har fött honom med smärta, sade hon. Jabes ropade till Israels Gud och sade: "O att du ville välsigna mig och utvidga mitt område och låta din hand vara med mig! O att du ville göra så att jag slipper olycka och smärta!" Och Gud lät det bli så som han bad. 1 Krön 4:9-10. Jabes bad målmedveten. Han visste vad han ville be om. Han ville något med sitt liv. Han hade fyra konkreta önskningar: 1. Välsigna mig. 2. Utvidga mitt område. 3. Låt din hand vara med mig. 4. Låt mig slippa olycka och smärta. Jag vill utmana dig till att pröva att be ”Jabesbönen” varje dag under 30 dagar. Vill du anta den utmaningen?